När vi träffas i föreningen pratar vi ibland kring det som vi läst i dagstidningen. Nu skall vi snart ha ett årsmöte igen i Banck´ska villan i Helsingborg, (27/2, kl. 18.00), och jag hoppas att många kommer. Jag har skrivit ner några punkter kring sånt som jag vet är av intresse för oss anhöriga.
- Om outbildad personal, som får ta hand om svårt psykiskt sjuka.
- Om vikten av att följa upp den fysiska hälsan utöver den psykiska.
- Om övermedicinering och vad som sker fysiskt hos en person som i decennier använt psykofarmaka.
- Vad vi anhöriga upplever, och den sorg vi känner, när vi ser personförändringen hos den drabbade.
- Bristen på empati från vårdpersonal.
- Bristen på kontakt med den drabbade - och kan kontaktpersonen på avdelningen/sjukhemmet, verkligen vara det - även en kontakt mellan den sjuke och de anhöriga?
- Sekretessen sätter spärrar som upplevs som förnedrande och ovänlig för oss anhöriga.
- Rädslan hos oss människor inför allt som rör psyket och dess sjukdomar.
- De anhörigas utsatthet, ensamhet och förtvivlan - ja rent av sorg, över brustna illusioner angående sonen/dotterns framtid. Det gäller såväl avbrutna studier som personlig lycka och framgång.
- Kan vi bygga en bro mellan anhöriga, sjukvårdens personal - en bro i samförstånd och vilja att tillmötesgå?
Du som läser det här och som inte är berörd av ämnet, men ändå intresserad, vänd dig till en IFS-förening på din ort. Telefonnumret kan Du få av Schizofreniförbundet i Stockholm, 08-545 55 980.
Du som jobbar inom psykiatriska vården här i landet, ta med dig de här punkterna för att prata kring! Vi som är anhöriga, går ständigt och tänker på, ja t o m förväntar oss en förändring till det bättre. / Solveig Hjerpe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar